Litteraturkommentar till seminarium 3:
Jag skriver ner min litteraturkommentar här, så att jag kanske kan komma tillbaka till den efter seminariet och utveckla.
Tjernberg skriver i kap 5 om hur man kan lägga upp skrivundervisning. Först en minilektion, sedan självständigt skrivande och sist återsamling. Tjernberg skriver såhär om återsamlingen:
”Skrivpassen avslutas med en återsamling. Här uppmärksammas elevarbeten, läraren läser upp texter som eleverna skrivit, de reflekterar tillsammans, och läraren sammanfattar. Läraren synliggör elevernas texter och lyfter något arbete (inte alla vid samma tillfälle). En elev kan tillexempel berätta om en skrivstrategi som fungerat bra, hur man gjorde, eller tipsa om någon teknik som man prövat” (Tjernberg, 2016, s.73)
Det första jag tänkte när jag läste detta var i stil med ”ja, det där låter som någon slags utopi, men tyvärr funkar det inte så i verkligheten om man inte jobbar på att skapa en väldigt trygg atmosfär i klassrummet”. Sen tänkte jag vidare; vad säger att man inte kan skapa en sån trygg atmosfär i klassrummet? Jag tror att det är en grundläggande faktor till att det ska fungera med sådana återsamlingar. Jag tänkte också på Kamratrespons som Tjernberg skriver om i samma kapitel (Tjernberg, 2016, s.71). Kanske är det jag som har en negativbild på hur det fungerar i klassrum men jag tänker att det alltid finns någon slags hierarki mellan elever och det kan ställa till med problem hur den här kamratresponsen ges. Jag vill gärna tro på harmoniska klassrum där alla värderas lika högt av alla men jag kan ha svårt att se det framför mig att det skulle vara så i praktiken.
Lustigt. Jag läser vidare ett par sidor och sedan läser jag ”Calkins menar att kvaliteten på elevernas skrivande till största del beror på förhållningsättet i undervisningen, de värderingar och den klassgemenskap som råder. Lärande handlar spledes om relationer, att delta och samspela med andra där språk och kommunikation är grundläggande. En förutsättning för en sådan positiv miljö är att vi ser elevers olikheter som en resurs och att lärandemiljön är bejakande, flerstämmig och inkluderande.” (Tjernberg, 2016, s.77)
Är det någon annan mer än jag som är nervös inför detta och rädd att misslyckas med att skapa en trygg atmosfär?
Tjernberg skriver i kap 5 om hur man kan lägga upp skrivundervisning. Först en minilektion, sedan självständigt skrivande och sist återsamling. Tjernberg skriver såhär om återsamlingen:
”Skrivpassen avslutas med en återsamling. Här uppmärksammas elevarbeten, läraren läser upp texter som eleverna skrivit, de reflekterar tillsammans, och läraren sammanfattar. Läraren synliggör elevernas texter och lyfter något arbete (inte alla vid samma tillfälle). En elev kan tillexempel berätta om en skrivstrategi som fungerat bra, hur man gjorde, eller tipsa om någon teknik som man prövat” (Tjernberg, 2016, s.73)
Det första jag tänkte när jag läste detta var i stil med ”ja, det där låter som någon slags utopi, men tyvärr funkar det inte så i verkligheten om man inte jobbar på att skapa en väldigt trygg atmosfär i klassrummet”. Sen tänkte jag vidare; vad säger att man inte kan skapa en sån trygg atmosfär i klassrummet? Jag tror att det är en grundläggande faktor till att det ska fungera med sådana återsamlingar. Jag tänkte också på Kamratrespons som Tjernberg skriver om i samma kapitel (Tjernberg, 2016, s.71). Kanske är det jag som har en negativbild på hur det fungerar i klassrum men jag tänker att det alltid finns någon slags hierarki mellan elever och det kan ställa till med problem hur den här kamratresponsen ges. Jag vill gärna tro på harmoniska klassrum där alla värderas lika högt av alla men jag kan ha svårt att se det framför mig att det skulle vara så i praktiken.
Lustigt. Jag läser vidare ett par sidor och sedan läser jag ”Calkins menar att kvaliteten på elevernas skrivande till största del beror på förhållningsättet i undervisningen, de värderingar och den klassgemenskap som råder. Lärande handlar spledes om relationer, att delta och samspela med andra där språk och kommunikation är grundläggande. En förutsättning för en sådan positiv miljö är att vi ser elevers olikheter som en resurs och att lärandemiljön är bejakande, flerstämmig och inkluderande.” (Tjernberg, 2016, s.77)
Är det någon annan mer än jag som är nervös inför detta och rädd att misslyckas med att skapa en trygg atmosfär?