v. 37: Fältuppgift och återkoppling till föregående inlägg
Hej! Nu är det söndag. Egentligen är det lite konstigt att sammanfatta veckorna såhär iom att de liksom flyter ihop. Jag tänkte sätta mig ner och pyssla lite med SGU3 och SGU4, men kom på att jag kanske bör uppdatera bloggen innan jag glömmer bort allt.
Jag gjorde min fältstudie i fredags! Det var jättespännande då jag inte var i min vanliga VFU-klass utan i en skola här i Malmö (där jag bor). Jag gjorde en positiv observation under min fältstudie som jag tänkte knyta an till min litteraturkommentar:
Jag kände en väldig trygg atmosfär i klassrummet. När en elev talade så vände de andra sig mot eleven och lyssnade. När eleven som inte kunde sitta still på stolen klättrade runt så var det ingen som brydde sig utan de lät eleven göra sitt. Det var ingen som "Fröken fröken! *namn* gör si och så", utan de bara accepterade att eleven är på sitt vis. När läraren kanske inte visste något svar på en fråga eller vad ett ord betydde, så var det ingen stor sak utan de tog reda på vad de ville veta.
Jag påpekade detta för läraren och hen sa att de jobbar mycket med respekt i klassrummet. Men jag blir att tänka på en annan sak. I detta klassrum hade de en modern syn på läraren. Läraren är inte den här allvetande personen som kan allt utan den mer vägledande personen. Jag tror att detta påverkar atmosfären i klassrummet också; man tänker i mindre hierarkiska banor eller hur sjutton jag ska förklara det. Och när läraren visar öppet att hen inte kan eller vet allt, så gör det att det inte läggs någon värdering i vem som vet mest/bäst. Det kan medföra då att man som elev kan känna sig trygg med att ställa frågor och diskutera. Ungefär så tänker jag.
För att den här bloggen inte ska bli så tråkigt så bifogar jag en bild där jag sitter just nu. I mitt vardagsrum med ingefärsté och tända ljus. Hösten är väl ändå rätt ok!
Jag påpekade detta för läraren och hen sa att de jobbar mycket med respekt i klassrummet. Men jag blir att tänka på en annan sak. I detta klassrum hade de en modern syn på läraren. Läraren är inte den här allvetande personen som kan allt utan den mer vägledande personen. Jag tror att detta påverkar atmosfären i klassrummet också; man tänker i mindre hierarkiska banor eller hur sjutton jag ska förklara det. Och när läraren visar öppet att hen inte kan eller vet allt, så gör det att det inte läggs någon värdering i vem som vet mest/bäst. Det kan medföra då att man som elev kan känna sig trygg med att ställa frågor och diskutera. Ungefär så tänker jag.
För att den här bloggen inte ska bli så tråkigt så bifogar jag en bild där jag sitter just nu. I mitt vardagsrum med ingefärsté och tända ljus. Hösten är väl ändå rätt ok!
